Ljuset i tunneln är funnet.

Jag andas in vårens luft och känner för varje andetag att
jag blir allt starkare.

Jag står i min hästs box och mockar, jag hör ljudet av spånet
som rasslar i grepen och skiten som dunsar i kärran.

Jag sitter på min häst och känner hans mäktiga kropp röra sig under mig.
Jag andas, jag är avslappnad och jag är ett med han.
Hur fort han än springer är jag där, med han, nära.

Jag möter min pojkväns läppar och låter kärleken sprundla i mig
för varje möte med han. Jag känner hur värmen sprider sig i min kropp
och hur lycklig jag är som har han.

Jag ser min hund springa mot mig med ögonen fyllda med glädje.
Jag stryker hans mjuka päls och känner hur viktig han är för mig.

Jag ser mina vänner, jag älskar att umgås med dem och jag känner
att jag kan ge av mig själv och vara den jag är.

Jag är närvarande. Jag är inte någon annanstans än där jag verkligen är.
Jag jobbar på detta hela tiden och det ger så mycket, det ger så mycket
mer livskvalite att se de små sakerna istället för att blunda för dem.
Frågan är bara hur länge mina närstående orkar med all min nya energi.
Men det löser sig ju alltid! =P

Nu ska jag bege mig till min galna häst som tror han är 3 år istället för 23.
Finaste Ivve.

/Nina

I´ll go wherever you will go.

Jag är kär. Jag är kär i livet.
Jag är kär och mer kärlek kommer det fyllas med
när jag blivit fri tankar och ångest som drar ner mig.
Jag ska bli fri som en fågel och jag ska börja tycka om mig själv.
Jag har tagit tag i mig själv än en gång och det är jag så otroligt lycklig över.

Vad gör vi, nu kör vi!

Sen är jag så otroligt rik trots att jag pengamässigt har det knapert.
Jag har en underbar pojkvän, underbara vänner och underbara djur.
Det är de jag tänker på när det är tungt.

När det är tungt och ångesten drar ned mig frågar jag mig själv
"varför gör jag detta?" och när jag tänker på dem och
vad livet kan ge blir jag åter igen bombsäker på att det är värt det.

Nina is back.

/Nina

I'm still fragile

Maria Mena - Fragile

I've been walking around all day thinking
I think I have a problem, I think I think too much
I've been taught to hold back my tears and avoid them
but you've made pain into something I could touch

I've been walking around all day laughing
Think I'd be better off without you here
And I bet you're sweet and hard to get over
So I'll cry and people will stop and stare
Now that's ok, let them stop and stare

Cause I am fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free

I've been walking around all day waiting
And waiting is all I seem to do
Cause I never get it unless I'm fed it
But this time I'll just have to
Yeah, this time I'll just have to

And I'm fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free

Say you're not around, am I finished?
If you're not around that's too bad
Hope you're safe and sound, not alone now
Cause you know I believe in you

I'm still fragile
I'm still hopeless
I'm not perfect
But I am free

http://www.youtube.com/watch?v=Ucip_F9Otqc

Denna låt är underbar. Den får mig att tänka rätt.

Hellre fri än besatt av perfektion.

I sommar ska jag hoppa runt på en äng med

fladdrande hår, armarna utsträckta och skrika att jag är FRI!

/Nina

The world I live in.

Jag tänkte först att jag skulle skriva en detaljerad resumé av året som varit
men jag känner att jag inte har lust till det utan jag nämner några
viktiga och avgörande saker som varit under 2011.

I Januari flyttade jag till egen lägenhet vilket har gjort mig mer än gott.
Känslan av att ha ett hem där man är välkommen till var otroligt härlig.

Jag och Gustav blev officiellt tillsammans den 12 Januari.

Jag tog Sudden på prov för att kolla hur min allergi klarade det.
Det gick bra och jag fick äntligen ha han vid min sida hela tiden.
Min älskade Sudden som snart blir 9 år ung.



Sommaren smög sig på i Maj vilket betydde många mysiga stunder
i stallet där vi hårade av hästarna ute i solen, red barbacka och bara
myste på. Jag, Sandra, Ivve och Robban. Undarbar försommar.
Hästarna släpptes på bete vid midsommar och de var mer än nöjda.
Ivve sprang litegrann detta år. "Alltså shiiit, Ivve springer".
Robban var gladast och tokigast av dem alla trots att han var älst.
Vi fick då skratta när han sprang och blåste i luften.

Vi avslutade betessläppskvällen med att ta mysiga bilder i solenedgången.
Denna kväll var magisk. Så vacker.

I början av Juli dog Kevin, farföräldrarnas hund som varit med oss
i 14 år. Han dog i kramper.

I slutet av Juli dog Kenny, min fd sköthäst som jag hade bestämt mig för
att köpa innan året var slut. Min värld rasade samman igen och jag ifrågasatte
hästlivet. Han dog i sin box där han fastnat.

En vecka efter Kennys död bröt Robban benet. En hemsk dag var denna dag.
Vi väntade flera timmar på en veterinär som aldrig dök upp. Vi såg Robban
lida av smärta. Vi grät. När Robban fick sin sista spruta undrade jag vad fan
det är som händer.  Kände bara att nu orkar jag inte mer.
Robban var den som fick mig tillbaka in i hästvärlden efter att Kenny såldes
år 2008. Han var viktig för mig, otrolig viktig.

Veckorna efter var likt tortyr. Ivve var inte sig själv och saknade sin
enda vän, Robban. Livet var kaos. Man ifrågasatte allt. Jag bestämde
mig för att sluta med hästar. Jag orkade inte mer. Efter att kontraktet
med Ivve var slut skulle mitt hästliv också vara slut. Jag mådde så dåligt
av allt.

Hösten kom och gick i regnets och sorgens tecken.
"I regnet kan ingen se mig gråta..."

Jag och Sandra åkte på tripper söderut för att kolla på hästar.
Tillslut hittade hon den hon ville ha, Isak.

Min glöd för hästivet kom tillbaka, vi kämpade tillsammans
genom en helvetes höst, flyttade hästarna till björsbyn och
jag blev ägare på Ivve.

Det här året har gått så fort. Det här året är ett år med så mycket sorg och smärta
men även lycka och kärlek. Så stora kontraster. Jag har lärt mig att
ta vara på det jag har, för inom en sekund kan allting försvinna.
Jag har lärt mig att leva mig igenom yttligare en period full av smärta.

/Nina

Står med trasan i högsta hugg medan ljusen brinner i sina lyktor och
musiken spelas ur högtalarna. Jag gör städandet till ett vardagslyx
istället för en börda. Lite mysstämmning och tid att lösa mina
tankar som ständigt går på högvarv.

Just nu har jag en bloggperiod, en period jag tänker
försöka hålla fast vid eftersom jag tycker det är kul att skriva.



Dagens tanke idag har varit; Helt galet vad folk dricker alkohol på nyårsafton.

Själv kommer jag jobba och därför vara helt nykter vilket känns både skönt
och bra. Jag får börja det nya året med lugn och ro. Ett lugn är vad jag ska
försöka finna under 2012 så det känns som en perfekt start.



Nu ska jag fortsätta städa för sista gången i år!
Kram på er.

/Nina

Ett Tack till dig, Vic som lät mig hyra din lägenhet detta år.
Det har betytt mycket för mig men du betyder ju självklart mer.
Ser fram emot att se dig igen.

Jag har de dyraste och vackraste kristallglasen.

When everyone else leave, you stay
There's no doubt that you're the best friends I have
You understand me as no one else does
The most important for me is that we stay friends
And no matter what happens it'll always be like that

Vänskap är fint.

Det finns många typer av vänskap.

Vänner ska man behandla likt guld.

De växer inte på träd och det är inte alla som står kvar

när alla andra försvinner. Ta vara på de som står kvar,

fokusera på dem istället för de som inte stod kvar.

Var glad för de du har och vårda relationen

 som om den vorde lik ett dyrt kristallglas.

Vänskap är dyrbar och vacker.

Den ger en ett skimrande ljus i vardagen.

Likt ett kristallglas.

Med detta vill jag tacka för all vänskap jag har.
Tacka för att jag har vänner och att jag får vara någons vän.

Tacka för att ni accepterar mina brister och inte dömer mig.

Tacka för att ni finns där för mig.

Tacka för att jag får finnas för er.

Men framförallt vill jag tacka för att ni finns.

Ni alla är vackra likt nyputsade kristallglas

/Nina

Julmys.

Nu har julen 2011 passerat lika fort som den kom.
Jag hade en mysig jul i Dalarna.

Vi åkte upp mot Luleå på juldagen, jag och mina fina syskon
plus hundarna såklart. Resan gick bra och jag åkte till stallet
det första jag gjorde. Otroligt skönt att vara där igen.
Så otroligt mysigt det är där. Jag nattade hästarna och åkte
sedan ut till min fina och saknade pojkvän som jag saknat så mkt.

Årets julklappar tyder på att jag är frusen antar jag?
-Fluffiga tofflor
-2 st teddymorgonrockar
-1 par tjocksockor
-1 par stickade vantar
-1 stickad halsduk
-Varma pyjamasbrallor
-Ett tjockt vintertäcke med tillhörande kudde.

Jag, frusen? Inte nå mer iaf :)

Av hjärtat fick jag ett superfint armband som jag bara längtar efter
att få använda. Dax att göra annat än att bara vara i stall? ;P
Fick även ett smyckesträd som jag tänkt köpa och velat ha i flera år.
Han är underbar. Jag blev så glad!

Av min vän Sandra fick jag en kopp.
En kopp med bilder på Kenny och Robban
plus texten "If I could only hold you now and make the pain just go away"
Tårarna sprutade. Så jag saknar dem och så fin present!
Så hemskt det är att de båda dog en sån smärtsam död.
Att de båda försvann ur ens liv inom en månad.
Två otroligt viktiga hästar som jag nu vet
kollar ner på mig och min vän med ett uttryck fullt av stolthet.



Dagarna efter jul har varit fina med mysiga timmar i stallet, många kramar
på pojkvännen och en hel del att göra inför flytten. Jag myser på och är nöjd
med snön som lagt sig likt ett täcke över vår stad. Hoppas den håller sig kvar nu.

Fina vinter Ivve förra året :)



If I could only hold you now and make the pain just go away

Everywhere I go I get so confused
You're the only thing that's on my mind

/Nina